Berger Utbildning & Handledning. Bild på Berger

Syftet med handledning

När det gäller handledning på arbetet är det av stor vikt att handledningssituationen är uttalad. Dvs. att det finns en överenskommelse kring ramarna för handledningen. Så är det inte alltid och det är ett önsketänkande från min sida som specialpedagog och handledare att det skulle vara på det viset i skolan. Då kan man fråga sig om det ens får kallas handledning. Ändå är det den föreställningen många har. Att det rör sig om handledning när specialpedagoger ger stöd åt lärare. Därför kan jag tycka att det är viktigt att djupdyka i detta en smula.

En handledning ska förberedas och en överenskommelse göras mellan handledare och den som ska bli handledd. I förberedelserna konkretiseras handledningsfrågan. Rollerna och förväntningarna uttalas, likaså kan det i vissa typer av handledningsformer vara så att man behöver prata om vilka mål den handledde eller de handledda har med handledningen. Kanske har de blivit tilldeldade handledning mot sin vilja? Kanske förstår de inte riktigt varför de ska genomgå en handledning som är obligatorisk på jobbet.

Typ av handledning

Det är också viktigt att prata om vilken typ av handledning det är frågan om. Är det en konsultation som har till syfte att vara lösningsfokuserad en eller ett par gånger. Eller är det en mer långsiktig handledning som ska vara av processinriktad karaktär? Där syftet är att den handledde ska utvecklas i sin profession? Där nyfikenhet och utforskande har stort utrymme? Min erfarenhet när jag handleder externt i skola och förskola är att de ibland finns förväntningar på att handledaren ska ha enkla specialpedagogiska lösningar. Problemet är bara att de ofta har lösningen själva och vill att jag ska bekräfta dem i denna. Detta är dock inte handledarens uppgift.

När jag befinner mig på en arbetsplats i egenskap av specialpedagog, riskerar rollen som handledare att bli ännu knepigare. Tiden är knapp och lärare och mentorer är pressade. De vill ha snabba lösningar och hoppas också de på att specialpedagogen ska leverera lösningar av Quick fix-karaktär. Alternativt önskar många att specialpedagogen och EHT ska ta hand om hela “problemet”, dvs. ett problem som alltsom oftast uppstår i klassrummet.

Intern handledning

Ska vi använda oss lite av logik här så är det något här som inte går ihop. Vi kan inte lösa problem som äger rum någon helt annan stans. Jag kan inte lösa problem som äger rum hemma hos dig och du kan inte lösa problem som äger rum hemma hos mig. Däremot kan du berätta för mig hur du har det hemma och jag kan ställa frågor och få dig att tänka ur ett nytt perspektiv som gör att du kommer på hur du eventuellt ska lösa din hemsituation. Du kan få mig att tänka i nya banor, få mig att prova nya tillvägagångssätt som gör att jag kan lösa mina problem hemma hos mig. Vi kan också få varandra att må bättre i ett förebyggande perspektiv så att inte problem i våra respektive hem uppstår över huvudtaget.

Jag erbjuder läraren allt som oftast ett besök i klassrummet för att se vad som sker där. På så vis kan vi få till ett samtal kring vad som händer. Jag kan säga vad jag ser och ställa frågor. Min erfarenhet är att läraren till en början är intresserad av en sådan lösning. Dock händer det inte sällan att läraren vill ha snabba resultat och eftersom lektionsbesöken inte kan ske mer än 1-2 ggr i veckan kan jag inte leverera snabba lösningar.  Samarbetet tenderar att bli ganska meningslöst för den undervisande läraren då jag inte tillräckligt snabbt kan skapa en revolutionerande förändring.

Förutsättningar för handledning

Detta gör att jag ibland frångår min princip om långsiktigt arbete med elever där vi i dialogform, vuxna emellan, kan hitta långsiktiga och fungerande lösningar. Jag känner pressen på mig att leverera snabba svar, kortsiktiga lösningar och gör det. Detta blir inte bra. För nu hör det också till saken, och nu ska jag vara lite provokativ. Den som har erfarenhet och kunskap och kommer med effektiva lösningar riskerar också att bli ett hot. Den som har svar kan också bli bemött med skepsism. För även om vi vill ha lösningar kan det vara ganska bekvämt att få vara kvar i sin roll präglad av hopplöshet, där vi inte behöver ta ansvar och får möjlighet att tycka lite synd om oss själva.

Därför blir den som kommer med svaren obekväm och impopulär. Den personen förefaller vara mästrande, uppfostrande och ha ett behov av att sätta sig över andra. Så vad göra? Jag har handlett i många år. Jag vet mycket om hur vi bör gå till väga och vilka förutsättningar som krävs för att handledningen ska bli lyckad. A och O enligt mig är att handledning är förankrad i personalgruppen. Att ledningen uttalar varför handledning är viktigt och inte bara att den ska ske.

Idén om handledning

På vissa skolor har detta fungerat väl. Jag har ibland hittat former som inneburit att vi kunnat skapa en handledningssituation i all anspråkslöshet men som ändå resulterat i kvalitet. Visst händer det att lärare vid ett konsultativt tillfälle vill avfärda min feed back eller det jag har att säga, men ofta har det såtts ett frö och inte sällan har läraren kommit tillbaka och bett om mer samarbete.

Det finns också de skolor där det är så pass oklart vad handledning handlar om att förutsättningarna för att lyssna till vad som krävs för att det ens ska likna en handledningsituation är minimal. I dessa fall är det för mig svårt att vända mig direkt till lärarna. Jag gör så att jag är ute i klasserna och vill läraren prata öser jag beröm över allt jag upplever att läraren gör bra, för att så att säga hitta en ingång och bygga relation. Så småningom kan vi börja prata mer om vad som skulle kunna fungera bättre. Den processen kan vara olika lång för olika lärare. Vissa når aldrig fram till att våga öppna sig för specialpedagogen. Vissa kommer aldrig att känna sig helt bekväma. Andra ser snabbt fördelarna med ett samarbete och anser sig bli hjälpta.

Skapa förutsättningar

I dessa fall blir min ingång att coacha chefen på arbetsplatsen i vad som kan vara nödvändigt att förbättra. Det är i vissa fall bättre att kunskapen i hur vi arbetar med inkludering, anpassningar, lågaffektivt bemötande osv. kommer från rektor. Det är inte otimalt men är förtroendet lågt för specialpedagogen får vi gå omvägar. Målet är att elever ska få det stöd de har rätt till, den ledning och stimulans de behöver och i slutändan nå sina kunskapskrav med råge.

Idealet för båda parter är om förutsättningarna är sådana att det är tydligt vad handledning handlar om. Så länge människor har en föreställning om att handledning är utbildning eller att handledning utförs av en expert är det svårt att bedriva handledning. När jag bad min chef om handledning på en arbetsplats – för jag tycker att specialpedagoger ska ha extern handledning – svarade hen att jag redan hade handledning. Chefen var ju min handledare. Då råder det stor missuppfattning kring handledningens funktion. Att få handledning av lönesättande chef är inte en bra modell i längden.

Handledning är inte expertis

Alla som arbetar med människor gagnas enligt mig av handledning. När jag arbetade som förskolläraren en tid i väntan på min legitimation, var jag den första att begära specialpedagogisk handledning. Det betydde inte att min egen kompetens och erfarenhet som specialpedagog i verksamheten var otillräcklig eller att mina egna idéer och lösningar var värdelösa. Att anlita en handledare hade så att säga inget att göra med att jag inte kunde eller förstod.

Handledare har inte en expertroll. Handledaren kommer med frågor om sådant du som “hemmablind” inte tänker på. Handledaren ser hur ni interagerar med varandra som team, ställer frågor kring förutsättningar och frågar vad ni vill, vad er målsättning är. Handledaren frågar vart är ni på väg? Vad vill ni åstadkomma? Vad tänker ni själva kan vara hinder och svårigheter? Vilka riskområden ser ni? Sådana frågor som arbetslaget eller teamet förmodligen sällan pratar om men som är avgörande för att nå resultat.

Frågor som sätter igång tankarna

Handledaren fokuserar sällan på problemen så som vi själva har en tendens att göra. Säkert har ni formulerat problemet otaliga gånger inför varandra, inför er själva och kanske till och med inför föräldrar. Här tycker jag Joanna Lundins (“En skola som fungerar för alla elever”) exempel på tankevurpa är så bra. Vi fastnar så lätt i “någonannanism”. Det är här vi tror oss sitta på svaret som vi kanske önskar att handledaren ska bekräfta oss i. Kanske vill vi att föräldrarna ska förstå att det är något som är fel så att de kan lösa problemet åt oss. Eller så är det bristen på resurser som gör att det inte fungerar. Eller att min arbetskamrat motarbetar mig.

Kanske tycker jag att det är ett ledningsproblem, lokalerna som inte är bra, att jag har för många kurser eller barn och att det är därför det inte fungerar. Nej handledarens roll är inte att bekräfta dig i att orsaken till problemet ligger någon annan stans. Handledarens uppgift är inte att hitta orsakerna eller leverera enkla lösningar och fastna i enkla svar.

Handledningens roll

Handledarens roll är att ställa frågor, problematisera och få oss att tänka i nya banor. Handledaren vill få oss att reflektera och utvecklas i vår yrkesroll och avlasta oss från ältande som inte leder någonstans. Som bara gnager och tar energi och kraft i från oss. Om du tycker att du lätt hamnar i den typen av återvändsgränd är en utbildad, extern handledare ovärderlig.

Önskar du få konsultation eller handledning? Vid regelbunden handledning får ni en kostnadsfri presentation som innebär att vi pratar igenom förväntningar och mål. Kostnadsfri konsultation gäller också vid tre konsultationstillfällen där det första så att säga blir gratis. 

>>KONTAKT

>>Viktigt för den psykosociala arbetsmiljön

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: