Nina Hemmingssons teckning av två individer som pratar om ångest. Symbol för hälsa och närvarofrämjande arbete.

Närvarofrämjande arbete

I mitt förra inlägg nämnde jag ett exempel och gav tips på hur jag arbetar närvarofrämjande. Eller kanske snarare hur jag bemöter elever som varit hemma en tid för att tanken på att gå till skolan väcker stark ångest hos dem. De har i grunden ofta en obehandlad eller svårbehandlad depression, inte sällan i kombination med NPF och sömnsvårigheter. Dessutom kan det röra sig om tvångstankar och tvångsbeteende (OCD) som i sig kan göra att en elev utvecklar en sorts “skolfobi”.

Men man behöver som elev inte ha OCD för att utveckla “fobi” mot att gå i skolan. Många ungdomar med psykisk ohälsa “hänger i skolans lokaler” men går inte på lektionerna. De ser kanske inte ut att må dåligt och så länge de kan undfly det som väcker ångest mår de ofta rätt så bra. Men så fort eleven ska börja delta på lektionerna, så fort kraven trappas upp förändras läget och ångesten ger sig till känna.

Pankikkänslor som skrämmer

Precis som när vi själva förnimmer en farofylld situation känner eleven rädsla. Det kan vara en mörk gränd då vi hör steg bakom oss, en hund, en råtta. Vi ser en orm eller hör en geting surra kring vårt ansikte och plötsligt börjar hjärtat bulta allt snabbare. Vi svettas kraftigt och kanske t.o.m. får panikkänslor. Vi känner hur det sticker i fingrarna och hur trycket ökar mot bröstet. Vi andas fortare och till slut kanske vi t.o.m. börjar springa eller så vill vi lägga kanske lägga oss ned i tron att vi håller på att dö.

“Han är inte farlig” säger hundägaren lugnande till den hundrädde. “Det är inte farligare att flyga än att åka bil” säger den snälle vännen till den flygrädde. Vad spelar det för roll? Ångesten är inte att leka med och det vet vi.  “Lektionen är inte farlig” är det vi försöker förmedla till våra elever, men elevens oro lindras givetvis inte med hjälp av våra lugnande ord. Så vad gör vi?

Närvarofrämjande insatser

Precis som med oss vanliga “fobiker” behöver elever bemöta sina rädslor stegvis. Med stöd, beröm och uppmuntran och med oerhörd försiktighet. Det kan vara en tidsödande process och kanske tycker vi inte att det är vårt jobb men samma sak gäller här som i mitt förra blogginlägg, vi ska inte slå knut på oss själva. Vi ska inte agera psykologer men vi kan med ganska enkla medel göra skillnad.

Vi kan arbeta närvarofrämjande genom att vi gör en plan som bygger på att eleven tar sig till skolan steg för steg. Genom att eleven får mycket beröm och inte genast belastas med uppgifter och prov, kan eleven nå resultat. Ett sms om dagen, ett telefonsamtal, som eleven själv har ansvar att ringa när denne inte kommer osv. Jag anser också att ett samarbete med psykiatrin är en framgångsriktåtgärd när det gäller närvarofrämjande arbete. Samarbete med den ansvariga psykologen eller eventuellt läkaren.

Närvarorämjande planering

Egentligen behövs bara något enstaka telefonsamtal för att höra vad psykologen anser gällande eleven. Det är ofta bra att ha den behandlande psykologens ord i ryggen för att bedöma kravnivån. Det är ju så att säga psykologen eller läkaren som är experten i det här fallet men det är vi som är elevens dagliga arena, som har möjlighet att berömma, bekräfta och se framsteg. I undantagsfall kan det vara så att eleven behöver kortare dagar eller en ledig dag i veckan.

Det är framför allt de elever som har svår psykisk ohälsa, elever som har BDD, OCD, utmattningssyndrom eller psykisk ohälsa i kombination med AST. I övrigt brukar jag sällan börja där eftersom det enligt mig alltid är bättre att pröva att komma varje dag, i alla fall i gymnasiet då eleven missar hela kurser om eleven uteblir för mycket. Dessutom är gymnasieelever likt små barn beroende av kontinuitet. Funkar det inte tar man ett nytt beslut.

Bild: Nina Hemmingsson

Men vi har väl inte tid med sånt här som mentor eller inom elevhälsan? Vi kan fundera en stund på vad vi gör idag. Vad lägger vi ner tid på nu? Vad gör vi för de elever som sitter hemma och inte kommer till lektionerna? Vad gör vi gällande de elever som hänger utanför klassrummet istället för att komma in och delta på lektionen?

Här ska jag vara en smula försiktig eftersom detta är ett offentligt inlägg som även elever kan tänkas läsa. Men utan att avslöja för mycket kan vi gott erkänna att vi pratar om dem. Ganska mycket. I all välvilja visserligen, för det är just det att vi så gärna vill hjälpa men glömmer lite av hjälp-fokuset, det närvarofrämjande fokuset. Vi fastnar så lätt i ett problem-fokus. Vi är väldigt bra på att beskriva vad som inte fungerar, vad elever inte gör, vad eleven borde göra.

Närvarofrämjande arbete, salutogent fokus

Vad säger du? Är vi bra på att prata om det som fungerar? Tänk om vi kunde börja prata om vad vi vill. Vad vill vi att eleven ska göra? 1. Komma till skolan. 2. Komma till de flesta lektioner. 3. Delta på de lektioner eleven faktiskt kommer till. I ett senare skede kanske vi även vill att 1. Eleven ska göra de uppgifter som är här och nu för att komma i fas. 2. Fokusera på vissa kurser/ämnen. 3. Fokusera på ett eller ett par ämnen som ger energi och är roliga även om de går bra, så att eleven tycker det är kul att komma till skolan.

Så småningom, ja någon gång i framtiden kan eleven ta igen restuppgifter. Skjut det på framtiden. Vad är det viktigaste att som vuxen förmedla? Jo, ATT HÄLSAN ÄR VIKTIGAST AV ALLT! Ja ni fattar va. Vänd på steken. När har det funkat? Vilka kurser/ämnen funkar? Varför funkar det där? Är det miljön? Är det tempot? Hur är strukturen på just dessa lektioner?  Jaha, det är tydligt, du förstår uppgifterna på dessa lektionerna? Vad är roligt? Vad ger dig energi? Hur kommer det sig att du gillar den lärarens föreläsningar? Aha, de är inte så långa och du tappar inte koncentrationen.

Att som lärare skapa mening är närvarofrämjande

Detta handlar alltså inte om att tillsammans med en elev utföra någon sorts poängsättning av lärare, det är viktigt att vara tydlig med det. Men genom att ställa frågor kan du både göra just den läraren som har fungerande moment under sina lektioner medveten om vad som fungerar. Och du kan – om det inte är alltför laddat – få till en diskussion lärare emellan, om att exempelvis genomgångarna kan behöva vara lite kortare eller vad det nu kan vara som eleven uttryckt.

Det är klart att vi inte vill ändra på lektioner om eleven ändå inte kommer. Men ofta handlar det om att det är för sent. Elevens önskemål representerar ofta mångas. Fortsätt enligt dessa. Men läraren måste självklart få avgöra syftet och prioritera vad som är viktigt. Det kan dock vara av stor vikt att på det här sättet få igång en kommunikation kring det som funkar och ta fasta på det. Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst men måste tyvärr också vara elev en stund nu under kvällen. Lycka till och hör gärna av dig om du har några frågor.


Med tillstånd från den briljanta konstnären och författaren

 

Nina Hemmingsson
Kontakt Berger

</a

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: