Affekter - Lågaffektivt bemötande. Skiss.

Affekter – lågaffektivt bemötande

Jag skrev ett inlägg om lågaffektivt bemötande förra hösten som jag postade på nytt här om dagen. Det har kommit medhåll från läsare men också frågor. Hur bör vi tänka när det kommer till våra affekter. Det här är ju ett väldigt komplext område och jag kan inte påstå att jag är någon expert även om jag nog kan säga att jag har en förmåga att läsa av människor och kan en del om det där med affekter. Jag förstår mycket av det som händer rent teoretiskt men jag kan även förstå vad som händer med mig själv när jag blir smittad. Därmed inte sagt att jag alltid kan styra mina affekter eller hindra mig själv från att gå i affekt. Ja ni hör. Vi ska se om vi kan reda ut det här lite.

Om vi talar om lågaffektivt bemötande i de mest extrema situationer så kanske vi måste tänka oss in i att vi befinner oss på en kriminalvårdsanstalt och har att göra med våldsamma brottslingar. Jag har aldrig arbetat som kriminalvårdare men det är inte svårt att begripa att personal på en fångvårdsanstalt inte kan agera hur som helst. De kan så att säga inte gå omkring och “vara sig själva” när de vill och känner för det. De måste vara professionella, annars kan de få ödesdigra konsekvenser. De måste kunna förutse situationer och bli riktigt duktiga på att läsa av människor. En intern som i vanliga fall inte uppträder hotfullt har kanske upplevt sig sviken av dig och helt plötsligt har ni en helt annan relation än tidigare. Något obehagligt hänger i luften och du känner dig hotad. I dessa situationer finns det så att säga regler för hur du måste agera.

Lågaffektivt bemötande i extremsituationer

Det viktigaste av allt är att du inser att du troligtvis kan påverka situationen och lugna ner den men kanske inte på det sätt du brukar. Här hjälper inte de vanliga orden, den vanliga rösten, den snälla kramen eller klapp på ryggen. Nej det är nog inte särskilt svårt att förstå att du inte ska göra så mycket över huvudateget till en början. Undvik ögonkontakt, backa, var tyst och vänta. Kanske behöver du sätta dig ner. Vänta. När du känner att den andre lugnat sig kan du börja prata lugnande. Här kommer avledandet in. Nu är jag som sagt ingen expert på kriminalvård men jag vill spetsa till det så nånting i den stilen.

Det inte bli för uppenbart vad du sysslar med. Då kan situationen triggas och bli värre. De som arbetar i den här typen av arbetsmiljö har tränat upp sin fingertoppskänsla. Vad gillar personen? Vad gillar du? Vad går att prata om? Du får aldrig beröra en person som är i kraftig affekt. Kom inte med en hand på vederbörandes arm. Närma dig inte. Backa! Titta inte personen i ögonen. När du upplever att situationen lugnat sig – och det kan ta tid – kan du försiktigt börja inleda förhandling för att lösa konflikten som uppstått. Om personen inte lugnar sig eller om du själv är upprörd måste någon annan lösa av dig.

Lågaffektivt bemötande i vardagssituationer

Kanske tycker du att situationen ovan låter extrem. Men dessa situtationer uppstår inte bara på anstalter eller i psykiatrin. Dessa situationer uppstår i skolan, i vår vardag. Många av oss har varit med om dem många gånger. Till en början kanske du låter eleven få sin vilja igenom som en eftergift för att slippa lösa konflikten som triggade igång situationen. Men det håller inte i längden. Eller så har du gjort “misstaget” och viker dig inte en tum. Men då blev allt bara värre, eller hur?

Elever som har svårt att reglera affekter behöver träna i att förhandla. Den vanliga s.k. ordning och reda-och-sätta gränser-pedagogiken funkar inte här. Glöm den. Men om du bjuder till så lär sig eleven också att bjuda till. Kanske ska du inte nämna ordet kompromiss för då är det nog ganska kört. Men om du kan få eleven att förstå att du vill samarbeta, att ni går halva vägen var, men att du för den skull inte kan ge efter. Om du lyckas med det har du kommit långt.

Att kunna reglera affekter

Har du varit med om att du varit på riktigt gott humör men att det plötsligt händer något som förändrar det? Det är som ett åskmoln dragit förbi och du förstår inte vad som har hänt. Du var glad innan du började prata med den där kollegan som klagade så dant på allt och inget, och efter det var du plötsligt på riktigt dåligt humör. Kollegan gick glatt i väg och det du inte vet är att kollegan mådde riktigt bra efter att ha träffat dig. Kollegan tog din energi. Snodde den och där försvann din glädje.

Kvar står du med en riktigt jobbig klump av frustration, ilska och kanske till och med lite ångest. Plötsligt blev allt väldigt tungt och jobbigt. Du förstår inte vad som hände. Och kanske lyckas du inte ens få så pass mycket insikt i vad som hänt att du kan distansiera dig. Du fortsätter att bära omkring de där jobbiga känslorna för du har råkat ut för affektsmitta. Eller så inser du efter ett par timmar att du är väldigt stressad. Helt plötsligt har du börjat fara omkring som ett jehu och tänker att du inte hinner med. Att det är bråttom och att du är pressad av en deadline. Men du var ju inte stressad. Det var ju kollegan som var stressad?

Affektsmitta

Som vuxen har vi i regel fått så pass mycket träning i livet att vi kan reglera och hantera våra affekter, s.k. coping. Små barn kan inte det. Men även äldre barn och ungdomar kan ha svårt med att reglera affekter och har så att säga inte alltid den mognaden. Även vi vuxna kan ha svårt med affektreglering. Kanske har vi en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning eller lider av psykisk ohälsa. Vi copear genom att lägga över våra affekter på någon annan. Inom psykoterapin finns det en hel radda begrepp kring vad som sker när en patient eller klient inte orkar bära sina svåra känslor. Dessa personer träffar vi ju även i skolan. Vi är dessa personer.

Kanske har vi haft en uppväxt som inte gett oss möjlighet att träna. En uppväxt där det inte varit tillåtet att vara arg och ledsen eller ens uttrycka glädje. Eller kanske har vi vuxit upp i en miljö där alla varit arga hela tiden och vi som barn haft fullt upp med att söka skydd mot känslor. Detta och mycket annat kan resultera i att vi blir extremt lyhörda för andras affekter och smittas i högre grad än andra. Det kan också bli svårt att behärska sig. Att hålla tillbaka. Något förenklat kan man säga att vi reagerar i affekt för att vi inte “orkar hålla tillbaka” och bära de svåra känslorna, de måste ut. Vi “smittar” därför lätt dem vi umgås med, t.ex. lättsmittade elever.

 

Boken Explosiva barn av Ross W Greene om lågaffektivt bemötande.
Explosiva barn. Min gamla bok från början av 2000-talet håller än.

Vilken affekt har du triggats med

Så steg ett måste ju bli att bli medveten om sina affekter. Om du triggas lätt behöver du fundera på VAD det är som triggar dig och vilken KÄNSLA (affekt) du triggats med. Kanske blir du lätt glad när du är i en viss miljö och låg i en annan. Vad hände när kollegan kom förbi? Vad smittades du med för affekt innan du gick in i klassrummet? All den frustration du fångat upp går sedan ut över eleverna som skriker tillbaka åt dig. Eftersom de känner att du är frustrerad?

Eller kom känslan under lektionen? Från vem? När då? Exakt i vilket ögonblick hände det egentligen? Exakt var befann du dig när känslan kom? Var det den där “jobbiga eleven” igen som du alltid tappar tålamodet med? Som alltid ska provocera? Du går in i en diskussion och märker inte att argumentationen tar en stor del av din lektion. De andra eleverna blir lidande men du kan inte bryta för du blir så arg.

Affekter i klassrummet

Hur gör man för att styra sina affekter i en sån situation? Det viktiga är att du blir medveten och skaffar dig insikt. Anteckna gärna. Observera dig själv. Be någon annan observera dig. Ta tid och fundera över det som hände och utvärdera efter lektionen. För dagbok. Det är viktigt att vi är så pass professionella att vi kan erkänna för oss själva om detta är något som brukar upprepa sig. För i så fall har du nog råkat ut för affektsmitta och du behöver ta reda på varför och förutse den här situationen framöver. Dvs. du ska inte gå in i en diskussion med just den här eleven, du måste avleda i tid, förutse i tid. Undvik att hamna i denna typ av konfrontation. Är du medveten kommer du att klara det.

Några dagar senare kan du prova att gå fram och berömma eleven för något. För att bryta mönstret. Eller så låter du eleven vara. Visa att du är vuxen. För om du tilllåter dig att triggas upprepade gånger av ett barns affekter är det en omognad hos dig. Det är aldrig eleven som bär ansvaret. Det är ditt ansvar, vårt ansvar. Det händer oss alla, har hänt oss alla och är inget att skämmas över för vi är inte perfekta. Men vi behöver träna oss i att hantera dessa situationer och det gör vi genom att ta ansvar. Vi behöver agera vuxet även om vi inte känner oss vuxna i situationen. Identifiera, förebygga, förutse. Undvik att fastna i mönster. Bryt dem och prova dig fram. Visa välvilja och gör så gott du kan. Det går inte på en dag men det går.

Om det inte går att avleda

Om situationen trappats upp så pass mycket att du inte kan vända den genom att backa undan, vara tyst, avleda och lyssna. Om konflikten mellan dig och den här eleven är så pass infekterad att det inte hjälper ens när du sätter dig på golvet och undviker ögonkontakt är tyst och lyssnar. Om konflikten fortfarande är lika laddad behöver någon annan vuxen träda in. Därefter kan du och den andra vuxna personen prata om situationen tillsammans. Vad var det som hände egentligen? Vi blir alla triggade. Somliga har tränat upp sin förmåga att förutse, avleda och backa i tid. Andra går rakt in i elden. Vi behöver ge varandra stöd så att vi orkar. Jag fick en spark i magen av en tonåring i min brist på insikt, och jag var tvungen att lära mig.

Så vad är slutsatsen av detta? Jag vill inte lägga någon skuldbörda på dig om du känner att du ofta blir provocerad av elever. Det är dock viktigt att tänka på att du är vuxen och att barnet (för det är oftast barn vi pratar om, dessutom i maktunderläge) alltsom oftast inte provocerar dig för att det är fel på dig eller din undervisning. Oftast har det ingenting med dig att göra. Ofta finns det mycket sorg och förtvivlan bakom denna ilska och det provokativa beteendet. Ta det inte personligt men se till att prata med någon om det. Ofta har eleven brister i mognad och brist i impulskontroll. En elev kan vara känslomässigt mogen men sviken och kränkt. Förmodligen inte ens av dig, men det går ut över dig.

Bygga relation utan svek

Prata med eleven när eleven är lugn. Berätta vad du känner. Om du är ledsen för att ni ofta hamnar i bråk, säg det. Säg att du inte vill att det ska vara så. Fråga vad du kan göra. Bygg relation med eleven. Hitta gemensamma intressen. Det kan ta tid att återfå förtroendet eller få ett förtroende du aldrig haft eller ens velat ha. Men när du väl fått det vill du inte vara utan. Det är förmodligen också det enda sättet att förhindra att detta beteende upprepas.

Det är DU och bara du som kan skapa en förändring. Du har makt över situationen. Ibland går det inte men ofta gör det det. Lågaffektivt bemötande behövs inte alltid i de situationer då man har en riktigt nära relation. Då kan du med ditt förtroendekapital “vara dig själv”. Försök att efter hand tala om att du finns där. Visa intresse för eleven. Så småningom kommer du inse att du inte triggas lika lätt. Så småningom inser du att du börjar kunna reglera dina egna affekter.

Vill du ha handledning i lågaffektivt bemötande?

>>Kontakt

Läs mer om lågaffektivt bemötande

2 comments

    1. Vad roligt att du tyckte det. P1 morgon tog i morse upp ett exempel kring hur man kan undervisa lågaffektivt när det kommer till laddade ämnen som förintelsen (historia) som tyvärr många ifrågasätter idag. Bra inslag. /Magdalena

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: