Pride flagga Foto: RFSL

Pride hos barn och unga

Idag avslutas Pride och prideveckan med den helt makalösa Prideparaden. Idag är det en självklarhet för många att delta och manifestera. Men det finns också alltför många i vårt land som fortfarande aktivt motarbetar mångfald och HBTQ rörelsen. Många av dem vill få oss tro att det här med samkönade äktenskap och varierade könsidentiter inte bör få existera. Att det är något konstlat och inte kan sägas passa in i vad vi kallar familj. Vi är dock många som sluter upp tillsammans och i Sverige lever relativt många någorlunda säkert. Långt i från alla. Många blir fortfarande illa utsatta, förföljda, nedslagna på stan, diskriminerade och trakaserade.

Men vad jag skulle vilja nämna i dag är pride bland unga. Den HBTQ rörelsen, eller åtminstone HBT rörelsen som finns bland unga. För idag är det oerhört svårt för många barn och ungdomar att komma ut ur garderoben. De barn som fått en stark självkänsla och möjlighet att pröva sin identitet kanske har kommit så pass långt. Kanske har barnet redan i tidig ålder förstått att det fötts i fel kön.

Stöd i hemmet

Tack vara stöttande föräldrar som vågar konfronteras med sig själva och sina egna föreställningar får barnet fritt spelrum att utveckla den identitet som känns mest naturlig oavsett om denna har ett epitet eller ej. Eller så kanske barnet eller ungdomen har fötts i rätt kön och kan betrakta sig som cisperson, men identifierar sig med vad de motsatta könet förälskar sig i för individer. Jag har sett många fantastiska exempel på att denna pride process fått ske i trygghet, harmoni och kärlek men vi vet alltför väl att det inte alltid är så.

Men hur ser det då ut i skolorna runt om i landet? Hur arbetar vi aktivt för att barn och ungdomar ska våga visa sitt sanna och ärliga könsuttryck och sin sanna och ärliga könsidentitet? Hur arbetar vi aktivt för att barn och ungdomar ska våga visa sin sexuella läggning öppet? Det finns många ungdomar idag som vågar det skolmiljön till trots. De har fått så pass mycket styrka och “pride” hemifrån att de vet sitt värde. Men alltför många barn och ungdomar döljer fortfarande sitt äkta, sanna jag. Vi tror att vi lever i ett öppet samhälle men ack så fel vi har.

Förskolans inställning, viktigare än många tror

Alla skolor och förskolor måste arbeta aktivt med dessa frågor. Alla förskolebarn måste få älska vem de vill, få klä sig hur de vill utan att vi är där och kommenterar, kategoriserar och dömer. “Dom är nog lite kära” slinker det lätt ur oss när vi ser en flicka och pojke leka tillsammans titt som tätt. Automatiskt har vi en tendens att para ihop och kategorisera utan att tänka oss för vad vi signalerar. Men vi ska inte para ihop pojkar med pojkar och flickor med flickor heller. Det är inte vår uppgift. Vår uppgift är att skapa en tillåtande och tillgänglig lärmiljö.

Barn måste få utvecklas och experimentera i sin egen miljö utan att vi vuxna är där med våra bekräftande eller dömande blickar och kommentarer. Vad händer när Victor kommer med klänning? Börjar vi tro att han valt att vara flicka då? Så är processen igång. Eller när Maja väljer pojkstereotypa lekar? Är hon inte flicka då? Det börjar redan tidigt, tidigt och vi måste vara vuxna och professionella i detta och inte blanda in våra egna fördomar, förutfattade meningar eller vårt behov av att klassificera.

Hur arbetar vi aktivt med pride i skolan

Hur arbetar vi i grundskolan och gymnasiet? Har vi en temadag en gång om året då det står likabehandling på schemat? På lärarnas planeringsdag, då inga elever med? Resten av alla dagar är “allt som vanligt”. Hur skapar vi en miljö tillsammans som innebär att barn och ungdomar tillåts komma ut ur garderoben i den takt de själva vill med stöd i en trygg omgivning? Pratar vi ens om det i skolan? Pratar vi med eleverna om det? Får de vara med och arbeta aktivt kring normkritik? Jag har pratat med många lärare som aldrig någonsin tar upp dessa frågor i skolan.

De reviderar likabehandlingsplanen en gång om året. Planen som de knappt vet namnet på eftersom de använder nån egenskapad förkortning. LOV, PDT, PVL. Lärare vet knappt vad de håller på med, bara att ytterligare ett måste och krav i skolans värld ska hinnas med och som tar tid från annat. Men pratar vi om VARFÖR vi har en likabehandlingsplan och varför vi är ålagda att arbeta likabehandlande varje dag på hela året?

Kärlek och normer

Jag har arbetat på skolor där det varit tillåtet att visa sin könsidentitet som elev även om man inte anser sig vara cisperson. Där det varit tillåtet att visa sin homsexuella kärlek öppet i korridorerna. Men jag har också arbetat på skolor där inte en enda elev avvikit från normen. Där miljön varit så otillåtande att eleverna tvingats hålla allt de bär på inom sig. För det innebär ju inte att det inte finns några transpersoner, bisexuella eller homosexuella i en sån skola. När många (inte alla) ungdomar kan visa sin kärlek öppet och hålla om sin älskade, sitta i knät och hålla i hand men detta aldrig förekommer mellan individer av samma kön. Då vet vi att något är fel även i skolan.

Kanske tänker du att könsidentitet, könsuttryck och sexuell läggning visar sig senare? Så är det inte. Det är vad vi trott eftersom skolmiljön ofta är så pass otillåtande. Eftersom barn och ungdomar blir så illa trakasserade och mobbade och eftersom bög fortfarande är ett skällsord, lär sig barn och ungdomar tidigt att dölja sin äkta könsidentitet och sexuella läggning. Eftersom homofobin är så utbredd i samhället och eftersom inte en enda fotbollsspelare i VM öppet vågade komma ut som transperson eller homosexuell så vågar självklart inte elever heller det. Det har alltid varit så och det är så än i dag. Det är i skolan normkritiskt arbete behövs som allra mest. Från förskolan till gymnasiet.

Pride är rätten att få älska den man vill

Det finns solskenshistorier men det finns alltför många olyckliga exempel på ungdomar som lever i självhat. Ungomar som lider av psykisk ohälsa, ungdomar som inte vill leva. Som aldrig får något stöd och aldrig någon möjlighet att utveckla sin könsidentitet. Så det jag vill säga till sist är att det här arbetet är viktigare i skolan än någon annanstans i samhället. Det är viktigt med tolerans på arbetsplatser och i samhället i stort men det är i skolan, i organisationen och i klassrummet som vi behöver göra skillnad. Det är i förskolan pedagoger har ett enormt stort ansvar. För dessa barn och ungdomar ska ha rätt som alla elever att växa upp och älska den de önskar, utvecklas till att bli den de själva vill vara och inte minst ha rätt att älska sig själv.

>>Läs mer om stolta föräldrar

>>Hjälp med likabehandlingsarbete

Foto ovan: RFSL

 

Bild på balonger från Pride 2018
Pride Stockholm 2018 Foto: Katrin Sjögren
Bild på lastbild med texten Lika rättigheter åt alla! Prideflaggor
Pride Stockholm 2018 Foto: Katrin Sjögren
Lastbil med texten Love is love. Ballonger i pridefärger
Pride Stockholm 2018 Foto: Katrin Sjögren

Youth Parade Boston, Massachusetts, Youtube.com

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: