Ballonger i grönt, gult, rött för att symbolisera EWS

EWS – Early Warning System

EWS eller Early Warning SystemIdag hade vi ett möte om den nya EWS:en, ett webbverktyg i Schoolsoft (skolors webbsida för elever och undervisning). EWS sägs vara obligatorisk i samtliga Academediaskolor fr.o.m. denna höst. Jag vet inte om det stämmer. Det är i alla fall vad Academedia säger till de två skolor jag arbetar på. Extra anpassningar ska skrivas in i Schoolsoft och färgmärkningar görs utifrån behov och inte utifrån bedömning. Detta i syfte att medvetandegöra lärare kring fungerande anpassningar för specifika elever men också för hela klasser. Ett sätt att säkerställa att elever får sina extra anpassningar.

Acadmedia har arbetat fram ett antal enligt dem välfungerande anpassningar som finns att tillgå i en s.k. rullgardin på webben. Men även tomma kommentarsrutor för egen text finns för dem som provat annat. Dock benämns inte alla de anpassningar som används inom de praktiska ämnen som finns vid alla yrkesgymnasier i Academedias regi. Alla de vårdprogram, restaurangprogram, musikprogram, handelsprogram, program inom hotell och turism, för att nämna några. Hur säkerställer man att elever får sina anpassningar under sin praktikperiod?

EWS för praktiska program

Idag skriver lärare listor till handledare på elevernas praktikplatser. Men kanske vore nästa steg att utarbeta verktyg även för detta? Det finns fortfarande många frågor gällande själva systemet EWS och om jag har förstått det hela rätt är det fortfarande en sorts prövotid. Men det är inte första gången vi står inför prövningar. Försök och organisatoriska förändringar som någon i ledningsställning kommit på och som rinner ut i sanden när folk slutar. Vi får se hur det går med vår EWS.

Själv lutar jag mig tillbaka en smula. Detta är i första hand ett arbete för alla undervisande lärare och mentorer. Jag har ägnat mig åt extra anpassningar dagligen de senaste femton åren. Långt innan lagtexten om anpassningar kom. Jag har mot min vilja tagit otaliga strider med undervisande lärare för elevers och föräldrars räkning. Varit deras talesman. Att nu inte behöva ta ansvar i ett moment med fokus på anpassningar känns underbart. Lärarna har tagit kommandot och jag kan åka hem när skolan har kvällsmöte om EWS och extra anpassningar. En sådan befrielse är svår att beskriva. “Seger”, är det närmaste jag kan komma.

Fortbildar i extra anpassningar

Jag är gärna med och handleder, utbildar, fortbildar men att i vissa lägen kunna lämna över till dem de berör är en obeskrivligt skön känsla. Då jag inte har den lärarbehörighet som krävs för att fylla i extra anpassningar i systemet kan jag inte annat än koppla av en smula. Jag njuter lite extra av den frukt som skördas nu, av många människors slit för elevers rätt till extra anpassningar genom åren. Om det varit tungt för mig så är det ingenting mot hur det varit för alla elever som inte fått anpassningar. Elever med dyslexi, dyskalkyli, NPF, språkstörning, hörsel- och synnedsättning mm.

Även om det är vi specialpedagoger som kartlägger är det ganska märkligt att det är vi som står utanför klassrummet, som under många år talat om för undervisande lärare vad vår skollag säger. Det är väl skolledningen som ska göra detta klart för alla undervisande lärare om de inte är bekanta med lagen. Lärare är oerhört ambitiösa med att lusläsa och tolka varenda kunskapskrav enligt mig men många vet inte ens vilka lagar och förordningar vi pratar om i skolan. Vilka kapitel vi faktiskt är ålagda att ha koll på och rätta oss efter.

Vi vill inte vara anpassningspoliser

Nu när EWS sätt i verket gläds jag inte bara åt att vi börjat prata om extra anpassningar i en ny form. Jag gläds åt att undervisande lärare själva får äga detta språk. Jag gläds åt att jag kan släppa kontrollen, att jag blir en samarbetspartner på allvar. Det var inte länge sedan som jag framstod som en anpassningspolis. Lärare efterfrågade kunskap, jag gav dem kunskap. Lärare efterfrågade checklistor, jag gav dem checklistor. Jag skapade en hel anpassningsbank. Men vad jag än gjort, vad jag än försökt har jag sett och märkt att lärare i många år upplevt detta med extra anpassningar som ganska knepigt trots att de många gånger redan anpassat en hel del.

Många lärare har svårt för specialpedagoger som grupp av den anledningen. Att vi kommer och kräver. Men det är inget vi vill göra. Där behövs det till organisatoriska förändringar. Skolledning och rektorer måste vara mycket tydligare med vem som kräver och ge lärare stöd och tid till ordentlig planering. Lärare behöver tid att tänka och klura ut vad elever behöver. De har de inte nu. Att huvudmannen kommer med direktivet som nu hjälper, men det är fortfarande viktigt att det är rektorerna som tar ansvaret på arbetsplatsen och ger stöd åt personalgruppen. De är inte specialpedagogens uppgift. Vår uppgift är att förklara varför, visa hur och inspirera.

EWS som ett tekniskt hjälpmedel

Vårt EWS-möte på skola 1 – innan det egentliga avstämningsmötet för lärarna – blev givande. Det var jag, biträdande rektor och två förstelärare. Det fanns tid att vända och vrida: Vi kunde förutse risker och se möjligheter. Fundera och reflektera så som ett fruktbart möte ska vara. Vi kunde systematiskt ställa frågor till oss själva. Hur fungerade det i elevernas praktiska kurser? Skulle vi tänka “varning” eller ska vi fokusera på vad som fungerar och tänka “möjligheter”?

Skaparen av systemet har vissa avsikter men vi har möjlighet att tycka och tänka och anmäla våra synpunkter. Är systemet till för att eleverna enbart ska nå godkänd nivå? Eller ska systemet hjälpa lärare att anpassa undervisningen? Ska systemet också hjälpa elever så att de får förutsättningar och möjligheter att nå A? Ja, vi pratade om vikten av att samtliga elever ska ha rätt till en tillgänglig lärmiljö enligt lag, inte enbart de elever med en funktionsnedsättning. Även elever som inte kartlagts och av okända orsaker riskerar att inte nå kunskapskraven.

Hur hjälper vi varandra?

Diskussionerna behöver också beröra metoder för hur vi kan hjälpa varann som lärare. Att det inte är fel att “välja en färg” (röd) som av många tolkas som varning, att det är ett tecken på att man som lärare vill ha och behöver hjälp, och det ska vara tillåtet. Det bör vara högt i tak i dessa diskussioner lärare emellan. Det finns mycket att säga om själva systemet och faktum är att jag inte utforskat det tillräckligt för att uttala mig mer men det jag insåg i dag är att det bär med sig stora möjligheter om man använder det rätt. Jag hoppas det får tid på sig att utvecklas.

Berätta gärna om dina egna erfarenheter! Hur gör ni på din skola?  Kommentera och få svar. 

Follow my blog with Bloglovin

Foto: Barnkalaset.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: